Under helgen hade jag oförmånen att besöka ett par bekanta korthåriga s.k. katter – vi kan kalla dem för "Selma" och "Simba". Den ene är liten, mjäkig å piper mest hela tiden, medan den andre är ohyfsad och fräser mest. Vilka värdar!Nåväl, i deras hus bor även några slags små katter med fyra korta ben och en kort svans. Jag minns inte vad de kallades för, men det var något med "grisar" på slutet. De såg ut som råttor, var hemskt intressanta men pep nästan lika mycket som "katterna" ovan. De knaprade mest på olika sorters grönsaker.
Inget ont som har något gott med sig. Innevånarna inspirerade mig till ett poetiskt mästerverk. Njut och lid med mig! Jag kommer snart att öppna en skola för fyrbenta katter som hamnat på tvärs med världen – "Selma" och "Simba" är varmt välkomna!
8 kommentarer:
Mjao-wow, vilken poesi. Jag måste bara klappa tassarna åt den dikt du skrivit. Tycker förresten att en katt-skola låter utmärkt. Det finns en och annan oupfostrad kattusling här i området, som behöver lära sig lite vett.
Du är dum!!!!!!!!!!!
Kära Sigge.
Er dikt är av hög klass. Jag kommer osökt att tänka på Bruno K. Öijers "Sång för anarkismen" där han med en form av briljans behandlar likartat svårmod.
Det är bra Sigge, det är mycket bra. Ytterligare ett par versmått och en stadig kopp yoghurt torde ge dig det som krävas för att avsluta detta symposium av vällust.
...och de stackars handikappade katterna med tre ben då?
Jag ska kontakta DiskrimineringsOmbudskatten!
Sippo: Under första dagen i Siggeakademin går vi igenom basala saker under temat »Så blir du en lagom rund vacker röd katt«. Ett par skålar grädde och lite rödfärg brukar hjälpa de flesta till rätta!
Linn: Jag är inte dum, jag är rättvis även om rättvisan kan vara svår att se!
Hibernalhatt: Yoghurten har jag nu klarat av, men dagens tema är tyvärr inte poesi utan kampen mot terrorismen: det vill säga yr jakt på hjärnspöken hemma i huset. Poesi kan inte krystas fram med mat, det måste lidas fram. Jag återkommer i frågan!
Stina: Alla är vi katter, antalet ben är egalt. Hur skulle annars världen se ut?
Käre Sigge: Det var roligt att höra...
Jag undrar om du inom närmaste framtid kanske skulle kunna jaga något annat än hjärnspöken?
Det är så att vi eventuellt skulle kunna ha ett litet uppdrag åt dig, en MISSion att fylla...kanske du skulle kunna bli belönad, få en medalj eller ett diplom eller något annat ÄTBART förutom själva uppdraget...
Vi har sett en MUS i köket...
...det räckte nog med att hota med din kraftfulla uppenbarelse...musen har varit osynlig sedan i förrgår kväll...
Är det tal om en näbbmus kanske jag antar utmaningen – mitt CV omfattar inga andra gnagare. Lita aldrig på tockedäringa djur, de kommer snart tillbaka!
Skicka en kommentar